Omafiets on my mind

I'm spending beautiful, lonely days in Haarlem. During the days I ponder about the future, while feeding the ducks and taking walks through the city. Waiting for my loved one to come home from work.

I realized one day that I wont spend time here like this again. The times are changing and the future is almost here. I will come back visiting, im sure, but I wont spend day after day exploring the city on my own anymore. I should enjoy it more, but it's hard when life back home is knocking on my shoulder.

I'm now a proud owner of my first traditional Omafiets (grandma bike), I love it :) It will be brought to Sweden soon and im looking forward to trips to the sea this summer.

More photos is found on my Flickr.

- - - - - - - -

Melodies & Desires

Today i wanna live in Lykke's lyrics... hopefully soon.

Follow these instructions
Do exactly as I do
Lean your shoulders forward
Let your hands slide over to my side
Move your body closer
Let your heart meet mine
Love is the harmony
Desire is the key
Love is the melody
Now sing it with me
Come a little closer
Take a look at me
This light is so obvious
I want you to see
Come a little closer
Look me in the eye
Then repeat with me one more time
Love is the harmony
Desire is the key
Love is a symphony
Now play it with me
You'll be the rythm and I'll be the beat
You'll be the rythm and I'll be the beat
Then I'll be the rythm and you'll be the beat
And love, the shoreline, where you and I meet
Love is the harmony
Desire is the key
Love is a symphony
Come sing some with me

Mellanrum [Interval]

Mellanrum: tonåsliv | Interval: teenage years


Mellanrum: pensionstankar | Interval: senior thoughts


Mellanrum: nystart | Interval: new beginning


Mellanrum: nytt liv | Interval: new life


Mellanrum: utvandring | Interval: emigration


Mellanrum: barnveckor | Interval: child-time


Mellanrum: sökande | Interval: searching

By request: the pictures being featured in the exhibition taking place during October-November in Gothenburg, Sweden. I've chosen to portrait people who find themselves in lives different Intervals. The Intervals of live can be both frustrating and comforting. It drives us forward and creates space in every day life.

If possible visit the exhibition hall and see the photos IRL: www.mellanrum.info

- - - - - - - -

På begäran: bilderna som ställs ut i Göteborg under oktober-november. Jag har valt att porträttera människor som befinner sig i livets olika Mellanrum. Mellanrummen kan vara frustrerande, men kan i bland även vara tröstande och ge tid för eftertanke . Det driver oss framåt och skapar andrum i vardagen.

Om du har möjlighet, besök utställningen i verkliga livet: www.mellanrum.info

Haarlem i mitt hjärta

Den här veckan har gått fort och har inte alltid varit så avslappnande. Jag hade ett stort beslut att ta tidigare i veckan, som tömde mig på energi... och jag fick veta att några av mina vänner ska flytta från stan för nytt jobb och nya möjligheten i en stad norrut. Jag förstår det men tycker att det är så trist att dom försvinner. Byebye memory-kvällar...

Vardagen därhemma gör sig påmind också, jag tänker mycket på kommande utställningen och mailar om jobb som ska påbörjas när jag kommer tillbaka. Mitt mentala jag slits mellan här och där, hemma och borta. En kluvenhet som både är skön och frustrerande på något motstridigt sätt.

I övrigt har veckan bestått av läsning av en feelgood-bok (där huvudkaraktären dör i slutet, hmmm), flera filmupplevelser bl a Public Enemies (besikelse), American Psyko (sådär, boken är nog bättre), Panic Room (min värsta mardröm på film), Hard Candy (sinnesjuk film), World Trade Center (gripande) och sist men inte minst Män som Hatar kvinnor med holländska subs på bio (bättre än jag trodde). Jag har också hunnit köpa ett par engelska böcker och färgglada fjärilsbroscher, en tidig julklapp och en födelsedagspresent.

Jag önskar ofta att jag kunde ta med mig stora delar av Haarlem med mig hem till Göteborg, den underbara atmosfären, de positiva människorna, dom underbara små butikerna, cykelbanorna och dom goa vännerna men lämna hundskiten, sportfanatikerna och familjeproblemen. Tyvärr fungerar det inte så... Men jag har alltid Haarlem i mitt hjärta.

Vardagliga Mellanrum

Vardagen lunkar på här. Vädret har tillfälligt slagit om till mulet och lite svalare, hösten kommer även hit så småningom. Jag försöker vårda mina vardagsbestyr nu, för jag vet att jag kommer att sakna det när jag inte är här. Varje dag går jag ner till kanalen och matar ankorna och tittar på båtarna som tuffar förbi. Jag brukar ta med min bok och sitta där och filosofera. Ett pensionärspar har ställt ut campingstolar utanför sin dörr på gatan och där sitter dom och pratar med sina grannar och sneglar på mig, outsidern i grannskapet.

Området som vi bor i kallas Roos (rosen) och är ett område i utkanten på centrum av Haarlem. 10 min gångväg till butikerna (max 5 på cykel). Området ligger mellan floden Spaarne och stadens kanaler i ett rutnät av radhus av olika kvalitet. Längs floden ligger dom fina husen, med stora fönster och vacker utsikt, längre in ligger radhusen byggda på 80-talet, där folk med mjukisbyxor och huvudsjal bor. Dom arbetslösa sitter ute på gatan och fördriver tiden med att titta på folk samtidigt som dom skriker efter sina ungar. Det dräller av barn, vi har en skola på vår gata. Vi har ett turkiskt kaffehus (som även fungerar som Sportbar), en mataffär, en snackbar (snabbmatsställe som säljer friterad mat), en gata som luktar hundskit, en yogastudio, ett par turken på hörnet butiker, en kvinna med dille på trädgårdstomtar och en gata med namnet Roos som inte har många likheter med blomman den är döpt efter. Vår lägenhet ligger 50 meter från floden och är någonstans mitt emellan dessa ytterligheter. Tack och lov.

Grannes katt brukar hoppa in i vår "trädgård" och sitter under trädgårdsbordet och letar efter näbbmöss som gömmer sig i buskarna. Hon är misstänksam, men har accepterad att jag finns i närheten. Hon kan sitta där och titta på mig inne i lägenheten i flera timmar varje dag.

Jag tar cykeln till Vomar (affären), köper mjölk, ost, ägg, yoghurt och bananer. Rullar hem och spenderar några timmar med min senaste bok, tar itu med tvättberget och funderar på framtiden. Den som finns där framme som en diffus plats som jag längtar till med inte vet när jag får besöka. Här befinner jag mig, i ett vakuum, fast ändå inte. Jag befinner mig i ett mellanrum.

Vid kanten av Spaarne

Tiden går fort här i Haarlem. Den senaste veckan har försvunnit i en dimma av varma och soliga dagar blandat med fix inför de två bröllopen.

Det ena var i onsdags (rådhusvigsel och grillfest hos brudens föräldrar) och det andra i fredags (mingel + middag på Herrgård, en mycket frikyrklig vigsel i en kyrka som på något sätt var en enorm ombyggd lada och sedan fest på en strandklubb). På det hela taget en mycket angenäm och trevlig upplevelse om man räknar bort språkliga missförstånd, medelålders män som älskar skandinaviska kvinnor (hmmm) och att jag hade vissa svårigheter att se en fisk i ögonen innan jag åt den. Jag är inte van vid att vara det exotiska inslaget i andra människors liv, men jag insåg att J's gamla bekanta tittade på honom förvånat när vi blev presenterade.

Efter bröllopen har J och jag fallit in i ett stadie av apati kan man säga. I dag har vi hängt vid floden här utanför (Spaarne) och legat i gräset och läst och tittat på båtarna som kommer och går i en ständig ström. Mer än så orkar man inte när man återhämtar sig efter festligheter.

Sol på mitt ansikte

Tillbaka i Haarlem efter mycket väntan och längtan :) Helgen har varit skön och långsam, jag har hängt med J, tagit sovmorgon, sitter i trädgården och läser. Dagtid är det varmt (25+) och soligt, på kvällarna ljuvligt ljumt. Då tar vi cykelturer eller promenader längs med kanalerna i skymningen...

Den här veckan är bröllopsveckan. Två bröllop (samma par) ska hinnas med. Jag vet, det är förvirrande, men det är så man gör det här. Alla gifter sig borgerligt och sedan får man välja om man vill ha en ceremoni i kyrkan för att bli välsignad av Gud också. Dubbla klänningsbekymmer, dubbla sociala och språkliga förvirringar. J förstår inte riktigt bekymret med dubbla klänningar, men det är i alla fall fixat nu :)

I övrigt försöker jag ta det lugnt och samla kraft inför den kalla och mörka hösten, jag tänker mycket på min utställning. Annika, ljuset till min bild finns definitivt här, jag ska bara fånga det i min lins. Känns skönt, jag hoppas att saker och ting kommer att falla på plats.

Det sägs att resten av veckan ska bli medelhavsvarm, 30+ och däröver... Sommaren förlängs definitivt genom att åka hit :)

Dooi!

Regn över Haarlem

Anne & Max *kärlek*


Ibland måste jag stanna upp och bara titta på gatorna och husen här för att det är så vackert...


Känner mig lycklig lottad som kan säga att det här är en underbar liten blomsteraffär :)

Patatje [potatche] är en nationalrätt. Ja, det är feta pommes, ja, det är sjuk gott och fett [ibland]. Men man kan inte äta det för ofta. En Holländare äter det dock flera gånger i veckan...

Som kakburk kanske? :) En av de minst tokiga prylarna!


En av mina favoritbutiker med indisk/mexikansk/asiatisk kitsch. Need i say more? Älska, älska denna galna butik!


Ett regnigt Haarlem... Det känns nästan som om vädret synkar sig med mitt humör [eller kanske tvärtom?] för nu känner jag mig låg över att behöva lämna den här platsen igen... I helgen åker jag tillbaka till Fredriksdal och det känns lika dubbelt som vanligt. Skönt att komma hem till lägenheten, deppig över att lämna halva mig själv här ännu en gång.

Dom senaste dagarna har jag besökt de delar av Haarlem som gör mig glad. Cyklat runt och besökt caféer och butiker som jag tycker om, gått på gator där husen är vackra och gamla och inspirerade. Här får man inte riva gamla hus, man måste renovera dom, det tycker jag är härligt :)

Jag plockar ut de delar av Haarlem/Holland som jag gillar, som russin i kakan. Jag cyklar, precis som alla andra här. Det härligaste är att trampa fram i promenadtakt och titta på folk. Det är som att köra bil på motorvägen, man får inte störa rytmen... här cyklar man både 3 och 4 på rad, utan hjälm, zickzack mellan bilar och fotgängare. I början var jag livrädd, nu flyter det på ganska bra. Jag kommer att sakna min Oma fiets...

Idag mötte jag upp en vän på Anne & Max, ett favoritcafé, för att hjälpa till med en bröllopsinbjudan. Det är sååå skönt att dom kommer och tar beställningen vid bordet... det är sååå härligt att man kan beställa ett glas rosé lika väl som en latte... och det är sååå mysigt att dom har en kille som sitter och spelar piano i ett hörn och det är hans enda jobb [att underhålla oss]. Varför finns inte det i Sverige?

Imorgon väntar second hand shopping och packning... och en sista chans att konservera känslan av Haarlem och ta med den hem till Sverige.

Kitsch & Vaselin

Livet lunkar fram i Haarlem... I går var jag fast i lägenheten för att hantverkarna ovanpå var tvungna att gå igenom den här lägenheten för att kunna ta sig upp till den ovanpå. Smidigt. Jag skulle nog kunna beklaga mig hur länge som helst över allt oljud och störande element i min vardag som dom tillför, det var det jag gjorde när J kom hem från jobbet i går :)

Efter lite om och men kom jag ut med min Oma fiets [mormorscykel] till slut. Tog ett par vänder runt på stan, köpte ett par nya vårskor och lite kitsch i alla dessa härliga designbutiker som ligger i varje hörn. Jag dras till dom, som getingar till saft, hehe.

Andra nyheter från Haarlem: J och jag räddade en grodfamilj från containerdöden när vi rensade i trädgården häromdagen. Jag har börjat på en ny bok som verkar lovande. I går diskade jag disken från helvetet, det tog flera timmar. Webb-tv är räddningen när J tittar på fotboll, även jag kan njuta av Roomservice (jippie)! Jag köpte en stor burk vaselin till J i går, så att han kunde byta däck på sin cykel (?)

Som ni hör, livet är spännande på Kontinenten!

En doft av verklighet

En bråkdel av cyklarna vid Haarlem Station [titta pappa!]

Jag gör en Milla-special till J...

Vardagsrummet, med blommor [nu när jag är här]

Alltså... Det här ska föreställa Svenska köttbullar med sås och potatismos... Dom slänger in å lite här och där för att skoja till det. Haha! Gehakt ballen är det riktiga namnet på köttbullar på Holländska.

-- -- -- -- -- -- -- -- --

Dom senaste dagarna har det inte gått att vara hemma på dagtid pga hantverkarna ovanpå. Dom hamrar och sågar från tidig morgon och sen hela dagen. Vid lite efterforskning insåg vi att dom har rivit ut allt utom stommen, så dom har väl att göra ett tag. Ingen mer sovmorgon för oss alltså.

Vi har gjort små turer när oljudet varit överväldigande, senast i går tog vi en tur till Alkmaar, en liten stad som är en riktig ost-stad. Vi promenerade, åt lunch i solen och insåg att Alkmaar mest var en mindre variant av Haarlem. Älskade Haarlem. Så vi åkte hem och dåsade i solen i trädgården i stället :)

I dag är det J's sista lediga dag tillsammans med mig, han har haft några välbehövliga slappa dagar tillsammans med mig. Vi köper blommor, grillar och avslutar kvällarna med att dricka te och titta på Planet Earth i mysbyxor. Han har lite jobbångest i dag, tänk att behöva sitta på kontoret o jobba när man kan slumra i trädgårdsstolen?

Livet är lugnt här, J tar hand om mig och jag läser och vilar mycket. Samtidigt blir jag påmind om livet därhemma, som närmar sig igen. Jobb, framtid, nya projekt och jag har haft ont i magen dom senaste dagarna. Större frågor om livet och framtiden dyker upp när det är lugnt i övrigt och jag funderar mycket på vilket slags liv jag vill leva i framtiden. Hemlängtan, eller hemångest? Det är frågan... Kanske är det 30-årskrisen som kommer över mig nu?

Ane i Haarlem

Ane Brun var som vanligt underbar i lördags. Hon tillägnade den här till mig och dom andra skandinaverna i publiken :)

Lata dagar

Lördag i Haarlem. Vi väcktes av hantverkarna ovanpå, klockan 8. Dom har verkligen fått tummen ur och börjat riva och hamra dag ut och dag in. Trodde inte att dom skulle komma på en lördag, men man ska väl inte klaga? J har varit ganska irriterad för han har tagit långhelg för att vi ska kunna få tid tillsammans och han vill inget hellre än att få sova länge på morgonen...

Solen skiner för första gången på flera dagar, det är jätteskönt. När det regnar blir lägenheten verkligen kall och rå och jag vill inte frysa, jag vill bara lata mig i solen nu när jag är ledig.

Vi skulle ha åkt till Giethoorn [skiithårn] i går, som sägs vara väldigt vackert och mysigt. Som Venedig ungefär, fast närmare :) Men, det blev inte av. Vädret var schizofrent och vi ville inte sitta i en båt nånstans och bli blöta i regent så vi skippade det. Vi åkte till Amsterdam för kultur och shopping i stället :) Vi gick på Richard Avedon-utställningen på Foam, ett vackert hus på Herengracht som håller fotoutställningar. Mysigt. Vi hann också med att handla böcker o fika på vårt favvofik Villa Zeezicht innan dagen var slut. Dom har världens godaste äppelkaka [appeltaart] och man kan sitta där i timmar och läsa och titta på folk som cyklar förbi.

Vad händer annars i dag då? Vi ska ta en cykeltur och handla blommor till trädgården och i kväll möter vi upp med Fleur för middag och Ane Brun på Patronaat. Hur mysigt som helst! Vad ska ni göra i kväll?

Oinspirerad

Två regniga och långa dagar har jag spenderat själv medans J har jobbat och kommit hem sent. I går kollade jag in gratis-festivalen som var i parken 5 minuter härifrån, men den visade sig vara lika full av fulla fjortisar som hemma. Dessutom regnade det och det lämnade en grå och fuktig hinna över allting. Somnade till untz-untz musik och regn på rutan...

Kommer in i en slacker-lunk nu när jag är ensam hemma. Läser i soffan, somnar sittande för att sedan vakna en halvtimme senare och läsa vidare. Så håller det på ungefär, om jag inte tagit mig samman och diskat eller tvättat nån gång under dagen. Är trött, vår-trött, halvsjuk och allergisk. Kombinationen gör en trött. Slumrar till det sövande ljudet av tvättmaskinen... Sover ikapp.

Höjdpunkten på min gårdag var när vi såg Frankie & Johnny, underskattad vardagsromantik i NY med Michelle Phieffer och Al Pacino. Lovely.

Frankie & Johnny

Vattenskador & Blomsterprakt

Har ni haft en bra dag? Jag har haft en, hmmmm, intressant dag. Den började med att J sa åt mig att jag måste gå upp kl 8 och klä på mig för att grannen skulle ha hantverkare i lägenheten ovanpå och de skulle låna ström av oss. Grannen kan ju sköta det själv kan man tänka, men det går inte för han dog för ett tag sedan :/ Det var en gammal gubbe som aldrig gick ut. Grannens lägenhet har varit avstängd pga att man hittat asbest när man började rota efter att han dog och nu skulle dom alltså ta tag i detta.

Plötsligt vid lunchtid strömmar den vatten från taket i köket, ganska kraftigt ur kontakten där lampan sitter, och det blir snabbt en sjö på golvet. Jag rusar in hos grannen o viftar med armarna o ropar att de måste stänga av vattnet tokfort för det läcker och sen uppstår en lång och förvirrad kommunikation på holländska/engelska/polska om vattnet och vad som hänt. Jag har haft gubbar här hela eftermiddagen som jag dammsugit med sin enorma vattensug och skrattat nervöst när jag sammanbiten morrat över hela situationen. Enligt de polska handymännen så hade dom inte en aaaaaning om att det läckte för det syns inget där uppe...

...dom har i alla fall lovat dyrt och heligt att inte sätta på vattnet igen förrän dom har rett ut var det kommer i från, men det kan lika gärna vara så att det kommer nya hantverkare i morgon och eftersom det inte sker nån kommunikation värd att nämna mellan dom så får vi väl se vad som händer.

I övrigt har jag njutit av mina tulpaner, tvättat och tittat på CSI. Jag har inte vågat lämna huset i björnbusarnas händer...