Döda tid

Sitter på Landvetter och dödar tid på en sån där köp-uppkoppling-dator för att mitt flyg är försenat. Tråk-tråkigt är det på flygplatser... Särskilt den här. Jag har köpt en bok (Steig Larsson, det är väl dags eller vad säger ni E.E & A.R?) och tagit en kaffe, så mycket mer kan man inte göra här utan att ruinera sig själv. Jag använde mitt Coffecard på Espresso House för att komma ner i pris och killen i kassan sa att de inte berättar att de har erbjudanden, för då skulle folk utnyttja dem hela tiden. Eh... ? Jag blev inte nekad i alla fall, för då hade det tagit hus i helvete kan jag berätta. Tillhör man en kedja så gör man. Hmf!

De demonstrerar någon typ av högtalare bredvid mig, vilket är väldigt irriterande. De spelar dålig musik. Högt. Sjukt dålig idé att ställa upp det bredvid en plats där man ska sitta i en timme i taget o surfa. Suck. Jaja. Om en liten stund är jag i luften och då kommer jag inte att tänka på det mer, utan möjligtvis mer på att det är 11 september och att jag sitter i ett flygplan...

Tillbaka i verkligheten

Kyrkan vid Grote Markt, Haarlem.


Min Oma-cykel...


Holländsk brevlåda.


Mina fötter på Haarlems gator (i mina fina, nya skor).


Blåa radhus.


En av alla cyklar...


Spaarnefloden flyter ett stenkast från J's hus...


Man kanske skulle skaffa sig en husbåt?

Helgen var i stort sett inte så rolig. Jag packade mest. Dessutom insåg vi snabbt att jag inte skulle få med mig alla mina grejer. J har helt enklet fått köpa en extra resväska för att få med alla mina grejer nästa gång han kommer hit. Han ska bl a ha med sin en fotoscanner, 3 par skor, en massa böcker, en väska, en fin burk, dvd-filmer och en låda med kameror och film. Eeeh hehe. Stackars liten. Han kan ju inte hjälpa att jag shoppar en massa...

I lördags tog vi en tur till Utrecht för att hälsa på J's vän A och kolla på Sverigematchen där. Utrecht var som Holland är mest, en knasig blandning mellan gamla, fina hus och en massa nya, fula. Sverige förlorade matchen, inte så kul. Sen försvann min lilla kamera på tåget hem. Nån ölstinn, äcklig fjortis är säkert glad över sin nya kamera vid det här laget. Själv blev jag jättedeppig... Vi har haft det fint tillsammans, min lilla ixus o jag. Alla bilderna från Utrecht är såklart borta (plus en hel del andra).

Orkar knappt tänka tillbaka på ledsamheterna med att kämpa med sig alla väskorna till flygplatsen, säga hej-då, dela plan med 70% damer i övre medelåldern på väg hem från en golfresa (lite för käcka för min smak) 25% fjortisar och de resterande 5% var jag och plus par herrar från Sydamerika som pratade högt hela vägen hem. Väl i Sverige regnade det domedagsregn och jag fick vänta i nästan en timme innan jag fick en taxi...

Hemma i Göteborg igen. Den där första känslan av "Jag är hemma" med alla bekanta lukter och ljud är oslagbar. Jag sjönk tacksamt ner på min säng. Även om hemlängtan ändå varit relativt mild, så finns det inget som är så skönt som att få komma hem till sin säng. Dessutom hade min finaste, underbaraste A varit här och lämnat blommor, yoghurt o mjölk så att jag kunde avnjuta en kopp te utan att behöva gå till affären direkt när jag vaknade.

Yep. Jag är tillbaka i verkligheten igen. Dags att göra en kopp kaffe o vakna till.

Inte direkt Incognito

Nu är jag på plats i Haarlem. Flyget gick smidigt trots en massa prylar. Jag lyckades klämma in alla mina saker på 17kg, en enorm fotoryggsäck och en handväska av större modell. Jag har förståss ingen aning om vad jag har med mig eller vad jag kommer att behöva här, så det var en gissnings-packning. Resten får jag lösa här. Det är ju inget u-land så det ska nog gå bra. J kom som vanligt och mötte mig och som vanligt var han djupt försjunken i en tidningen när jag kom ut i ankomsthallen :) Den mannen älskar sina tidningar.

Det visade sig att jag ankom ungefär samtidigt som Nick Cave och en skäggig vän (gissningsvis en "bad seed"). J och jag var de enda som med lysande blick följde rocklegenden, för resten av folket på plats var 60 plussare utan en susning. Han handlade på H&M och svepte sedan förbi oss med en grym rockstjärneuppsyn. Inte direkt incognito. Jag menar killen är nästan 2 meter lång och klädd i svart. Underbart. Tydligen spelar de i Amsterdam ikväll.

Första natten kan sammanfattas som katastofal. Jag sov inte många timmar pga astma. Heltäckningsmatta, dunkudde etc. gjorde att lungorna sved. Jag vred och vände mig natten igenom. J var likadan, men han hade ont i magen, så där låg vi och suckade. När han segade sig upp 5.30 i morse lyckades jag somna om en stund i alla fall. Jag får sanera sovrummet från astmagrejer så jag får sova ordentligt framöver.

Sammanfattningsvis: Känns ovant att vara ledig, men skönt.

Bilder: Allt som du hör om det här landet, att de odlar på varje ledig plätt, är sann.

Poetry & Aeroplanes

Sist jag flög hem från Amsterdam insåg jag något när jag skulle gå genom säkerhetskontrollen: Jag har gjort det här några gånger nu. För ett par år sedan var själva flygresan en del av den spännande resan, nu är det bara ett irriterande moment för att komma dit jag ska.

Det finns inga oklarheter när det gäller beställande av biljetter, incheckning online, e-tickets eller hur lång tid det tar att gå geonom säkerhetskontrollen. Det är ungefär lika spännande som att ta Swebus hem till Skara över helgen. Medans jag står där i kön tittar jag på semesterstinna familjer som fipplar och fepplar med bagage och boardingpass, som tar med sig nycklar, smycken och drickor med sig ombord planet och som framförallt ser väldigt nervösa ut. Jag kan sakna den där spända känslan innan planet lyfter...

Flygplatser har även dom kommit i nytt ljus det senaste året. Särskilt Shiphol, Amsterdams flygplats. Som en gammal vän med erfarenhet i åkandet fram och tillbaka berättade så tillbringar man många timmar och tårar i hallarna där. Ett sista adjö eller ett glatt återseende, aldrig känner man sig emotionellt stabil i den byggnaden.