Frusen Påsk

Lagom till den kallaste påsken på 40 år blev jag kärleksfullt kidnappad för familjeträff med J's mormor o morfar, sen råkade alla andra höra att jag skulle komma och då kom resten också (vilket var ett gäng). I ett myller av skratt och hetsiga diskussioner pa holländska drack jag kaffe och iakttog dem allihop. Den minsta av släktingarna, Danica 2,5 år, kröp upp i min famn och frågade varför jag inte hade tofsar nar det var uppenbart att jag kunde ha dem.

Det börjar bli dags att packa ihop sakerna och åka hem till Sverige igen. Jag lyssnar till J när han pratar for sig själv i duschen och ler for mig själv. Det är bara en av alla underliga, söta grejer han har för sig. Bara en av alla småsaker och kulturkrockar som vi måste hantera varje dag.

Jag ser mig omkring och undrar om jag kan skapa mig en vardag bland alla dessa saker... om sisådär en månad får vi se :)