Vardagliga Mellanrum

Vardagen lunkar på här. Vädret har tillfälligt slagit om till mulet och lite svalare, hösten kommer även hit så småningom. Jag försöker vårda mina vardagsbestyr nu, för jag vet att jag kommer att sakna det när jag inte är här. Varje dag går jag ner till kanalen och matar ankorna och tittar på båtarna som tuffar förbi. Jag brukar ta med min bok och sitta där och filosofera. Ett pensionärspar har ställt ut campingstolar utanför sin dörr på gatan och där sitter dom och pratar med sina grannar och sneglar på mig, outsidern i grannskapet.

Området som vi bor i kallas Roos (rosen) och är ett område i utkanten på centrum av Haarlem. 10 min gångväg till butikerna (max 5 på cykel). Området ligger mellan floden Spaarne och stadens kanaler i ett rutnät av radhus av olika kvalitet. Längs floden ligger dom fina husen, med stora fönster och vacker utsikt, längre in ligger radhusen byggda på 80-talet, där folk med mjukisbyxor och huvudsjal bor. Dom arbetslösa sitter ute på gatan och fördriver tiden med att titta på folk samtidigt som dom skriker efter sina ungar. Det dräller av barn, vi har en skola på vår gata. Vi har ett turkiskt kaffehus (som även fungerar som Sportbar), en mataffär, en snackbar (snabbmatsställe som säljer friterad mat), en gata som luktar hundskit, en yogastudio, ett par turken på hörnet butiker, en kvinna med dille på trädgårdstomtar och en gata med namnet Roos som inte har många likheter med blomman den är döpt efter. Vår lägenhet ligger 50 meter från floden och är någonstans mitt emellan dessa ytterligheter. Tack och lov.

Grannes katt brukar hoppa in i vår "trädgård" och sitter under trädgårdsbordet och letar efter näbbmöss som gömmer sig i buskarna. Hon är misstänksam, men har accepterad att jag finns i närheten. Hon kan sitta där och titta på mig inne i lägenheten i flera timmar varje dag.

Jag tar cykeln till Vomar (affären), köper mjölk, ost, ägg, yoghurt och bananer. Rullar hem och spenderar några timmar med min senaste bok, tar itu med tvättberget och funderar på framtiden. Den som finns där framme som en diffus plats som jag längtar till med inte vet när jag får besöka. Här befinner jag mig, i ett vakuum, fast ändå inte. Jag befinner mig i ett mellanrum.