Haarlem i mitt hjärta

Den här veckan har gått fort och har inte alltid varit så avslappnande. Jag hade ett stort beslut att ta tidigare i veckan, som tömde mig på energi... och jag fick veta att några av mina vänner ska flytta från stan för nytt jobb och nya möjligheten i en stad norrut. Jag förstår det men tycker att det är så trist att dom försvinner. Byebye memory-kvällar...

Vardagen därhemma gör sig påmind också, jag tänker mycket på kommande utställningen och mailar om jobb som ska påbörjas när jag kommer tillbaka. Mitt mentala jag slits mellan här och där, hemma och borta. En kluvenhet som både är skön och frustrerande på något motstridigt sätt.

I övrigt har veckan bestått av läsning av en feelgood-bok (där huvudkaraktären dör i slutet, hmmm), flera filmupplevelser bl a Public Enemies (besikelse), American Psyko (sådär, boken är nog bättre), Panic Room (min värsta mardröm på film), Hard Candy (sinnesjuk film), World Trade Center (gripande) och sist men inte minst Män som Hatar kvinnor med holländska subs på bio (bättre än jag trodde). Jag har också hunnit köpa ett par engelska böcker och färgglada fjärilsbroscher, en tidig julklapp och en födelsedagspresent.

Jag önskar ofta att jag kunde ta med mig stora delar av Haarlem med mig hem till Göteborg, den underbara atmosfären, de positiva människorna, dom underbara små butikerna, cykelbanorna och dom goa vännerna men lämna hundskiten, sportfanatikerna och familjeproblemen. Tyvärr fungerar det inte så... Men jag har alltid Haarlem i mitt hjärta.