Stanna upp och planera framtiden

Senaste veckan har en önskan och en längtan att planera för framtiden kommit över mig.

Det började med att jag hjälpte en vän att tapetsera hennes 2-årings rum. När F kom hem från dagis och gick in på sitt rum så skrattade hon glatt åt alla blommorna på sin vägg, flinade och sa Myyyysigt! Då slog det mig: Så ska man känna för sitt hem, inte att det är en tillfällig förvaringsplats för alla ens saker och samlade hjärtesorg. Det är dags att se framåt och komma vidare. Förändra saker och ting. Alltså bestämde jag att jag ska göra om lite grann här hemma. Det spelar ingen roll om jag blir kvar i den här lägenheten i ett halvår eller i flera år, jag vill att det ska bli riktigt Myyyysigt att vara här...

...så jag har rensat bort gamla papper som har flyttats med sen "the big breakup" för att jag inte orkade ta tag i det då. Gamla kvitton och räkningar som inte ens är mina. Bort, bort. Gamla tidningar. Bort, bort. Jag har målat gamla Ikea-möbler som kändes tråkiga och börjat rensa i bokhyllan. Fortsättning följer.

Allt stannade dock upp när jag fick veta att en vän från förr hamnat på psyket igen... för oavsett hur mycket tid som går, så finns det vissa bilder som man alltid kommer att ha kvar på näthinnan och även om jag planerar framåt så finns det dom som alltid tycks stanna kvar.