En lugn stund under trädet

Jag har känt mig så trött och håglös, sovit dåligt och varit orolig så jag tog mig ut på landet för att komma bort. Åka hem. Det som alltid kommer att vara hemma hur många nya lägenheter eller hus jag skaffar mig i livet. Det stora, lustiga huset som alltid kommer att ha ett rum som luktar som jag och golv som knarrar välbekant...

Trodde att jag skulle sova bättre här, men det har jag inte. Kanske beror det på många saker, men kanske främst pga av det plötsliga dödsfallet i släkten för en tid sen. Det har börjat sjunka in nu när den värsta chocken har lagt sig och sätter det igång en massa känslor och tankar. Man fasar för framtiden och det man frukar ska hända sina närmaste. Det sätter igång tankar hos mina föräldrar och syskon och vi pratar om det, hur olustigt det är, hur skört livet är. Hur jobbigt det är.

Det hjälper i alla fall att vara här. Att bara vara i skuggan under det stora trädet med mamma, att mata korna med äpplen och vakna till ljudet av en tupp som gol tidigt på morgonkvisten och sedan gå ner i köket och äta pappas löskokta ägg innan dagen börjar. En dag kommer det inte att vara möjligt att göra det och då vill jag inte tänka tillbaka och inse att jag har missat de här lugna stunderna. Därför passar jag på idag, man vet inte vad som ska hända imorgon.

Mina tankar går till R.H och hela familjen just nu.