She's back!

Trött, jetlaggad och med ett jobbigt flygplans-sus i öronen landade jag hemma i lägenheten sent i går kväll. Jag är trött, men kan inte sova. Vaknar jättetidigt trots att jag missat typ ett dygns sömn. Efter en halvtimma hemma fick jag astma och kunde konstatera att det filipinska klimatet varit bra för lugnorna i stort, men att avgaserna förmodligen tagit minst 3 veckor av mitt liv så det jämnar ändå ut sig :)

Att resa i Filippinerna är inte som att resa i Sverige. När jag checkar in på Landvetter så tittar de knappt på mig eller mitt pass. På Filippinerna däremot ska papper stämplas, kollas, pass, biljett, airport fee (korrumperat) väskor petas i, du undersöks grundligt och klistermärken och stämplar på alla papper. Saknar du nåt så är du körd. Jag visade mitt pass och min biljett 10 ggr innan jag satt på planet ut ur landet...

Det värsta (eller kanske bästa?) med att vara kvinna i ett land med många manliga byråkrater och vakter är de uppenbara fördelarna man får. Jag hade (så klart) ganska för mycket övervikt på mitt bagage, men med lite omfördelning mellan bagage och handbagage, några leenden och en uppenbart flirtig blinkning från killen som vägde så var jag på väg med mina skor, väskor, billig fulsprit i väskan... Jag skäms när jag tänker på att jag medvetet ler inställsamt och trevligt mot snubbar i uniform och vapen. Det är definitivt inget som skulle hända här hemma...

Undrar hur det gick för tjejen som hade 12 kgs övervikt (jag hade 6kg)? Hon fick nog slita på smilbanden gissar jag...

Taxi Filippino style

Känner att jag måste ängna en rad eller två till Manillas taxichaufförer vars tjänster jag utnyttjay mer än en gång under de senaste veckorna...

Vissa tider på dygnet så finns det mer taxibilar än människor på gatorna. De flesta är vita och det står "air con" på (mycket viktigt) och en massa number som man ska smsa eller ringa om taxisnubben vill blåsa dig. Och ibland vill han blåsa dig. Rätt som det är så "glömmer" han att sätta på taxametern, kör en ovanligt lång sträcka eller försöker tigga dricks på mindre kreativa sätt. Så när man sätter sig i taxin utan bälten... som knappt håller ihop... så låser man dörren (för att de inte ska rycka upp dörren i köerna o råna dig) och ber taxisnubben snällt att sätta på taxametern. Om han vägrar – hoppa ur! På vissa ställen finns "taxi vakter" som hittar taxi åt dig och som även ger dig en liten lapp med taxin reg. nummer på när du hoppar in.

Men, som i Filippinerna i stort, så är jag glatt överraskad. För nästan varje dag har jag åkt taxi med trevliga filippinare med en vilja att hjälpa även om de inte hittar till 142 Valero Street. Taxibilarna är nästan alltid utrustade med en medelålders filippinsk man med en trasa i handen som han torkar sig med om händerna och munnen när det är svettigt (och är han en riktigt hyvens kille så har han några extra som han erbjuder svettiga vakter med vapen), många radband eller andra religiösa symboler hängande från backspegeln och dålig musik/radio (kärleksballader) el möjligtvis ett trevligt "självhjälpsband" typ "hur du uppfostrar ditt barn". Hehe. Jag har haft många fina samtal med taxisnubbar om Filippinerna, Sverige, språk, religion, barnuppfostran osv. Ofta har de många barn att försörja där hemma...

...och som ni vet så kommer man ju långt med charm, så när de på en kort resa lär sig att säga "Du är så vacker" på svenska dricksar man lite extra och ler. "Have a nice day!" och tänker att de 2-3 kr extra han fick betyder så mycket för honom och hans familj...

PS. Jag betalade aldrig mer än 30kr för taxi i Manilla. Taxin från Landvetter kostade 350kr. De ni.

Syskonkärlek

kärlek • fest • snarkningar • kittla • gnällig • varm • skratt • vakna till sång • dansa • fota • äta hamburgare • svettas • sms gående • sena nätter • oroliga samtal • knuffa • tjafsa • trilskas • solbränd • flyta eller inte flyta? • svensk • bråk • musik • ensamtid • slösurfa • handsome guy • trött • fruktshake • ledsen på natten • akutbesök • nypas • kuddkrig • omtyckt • lång • blond • zen • växa • längta hem • ilska • hämta toapapper • diskussioner • pakter • taxiresor • monopolpengar • myggor • fjärran land • syskonkärlek

Tröttsamt defekt

Tillbaka i Manillas tryckande värme... I går morse tog jag mitt sista bad i det turkosa vattnet, flöt på rygg och tittade på palmerna som vajade i vinden och tänkte på alla där hemma. Alla därhemma som vaknar, går till jobbet och där ligger jag och skvalpar i framtiden (lunchtid)...

Sista morgonen vaknade jag upp med en konstig allergisk reaktion, jag var väldigt svullen i ansiktet och obehagskänslorna kom över mig. Sist jag var så svullen var det akutläkare och sprutor och andningsmaskiner... usch. Det vill man inte ska hända på en ö som har strömavbrott flera gånger om dagen. Vi tog oss i alla fall tillbaka till stan via skakiga mopeder och skakig flygande buss till slut. Framåt kvällen började det bli uppenbart att det inte blev bättre, snarare sämre... och framåt midnatt var jag så svullen att jag knappt kunde se. Nej, nu är det dags att åka in. Det lustiga var att jag inte mådde dåligt i övrigt, vilket är konstigt för att vara mig. C-R och Wish (Filippinsk vän där för att tolka i fall det behövdes) hämtade upp mig och tog mig till akuten. I det här röriga landet var jag beredd på att få vänta, men till min stora förvåning så gick allting väldigt fort och rätt som det var fick jag träffa läkare och sköterskor som pumpade mig full med mediciner av alla de slag. Där fick jag sedan ligga o dåsa (blev lite snurrig...) tills det var dags att åka hem. Tursamt nog så verkar sjukvården fungera (i alla fall om man har pengar) och jag har fått komma hem med mediciner som jag ska ta. Läkaren kunde inte avgöra vad det var som orsakade reaktionen, det kan ha varit den fillipinska maten, myggorna eller den starka solen troligtvis i kombination med stark emotionell stress. Känns det bekant med något som hände för ett år sen? Mycket. Svullnaden har gått ner så att jag kan se, men jag ser fortfarande skrämmande lustig ut...

Skönt att inte vara ensam under stunder som dessa (när man inte kan se...) och skönt att få komma hem snart. Tröttsamt att gång på gång påminnas om att man är ett måndagsexemplar med alldeles för många defekter även här...

(bror skriver mer om detta...)

Mr Gecko

Sista kvallen pa Boracay ikvall, imorgon bar det av tillbaka till stan ett par dagar innan jag ska hem. De har dagarna har bokstavligt talat varit en detox (sarkilt for brodern) och vi har mestadels sovit badat och druckit olika juicer i skuggan. Den lilla stund vi faktiskt tillbringade i solen blev vi saklart roda som kraftor (hmmmm) trots solkram osv. Mycket irriterande, men, men...

Det ar nagonting valdigt meditativt med att vakna upp till ljudet av vagskvalp, hons och geckoodlor som kvirkar o kvider i vrarna. Vi har en eller flera i vart rum som jag dopte till Mr Gecko en somnlos natt. Han kvaker till da o da sa att vi ska veta att han haller ett oga pa oss. Det bor aven andra djur i vart rum, men det ar kanske inte sa konstigt eftersom de flesta husen har pa on ar byggda av vass i bambu. Vi har AC men det kanns hemskt att anvanda den eftersom jag typ kan se himlen genom taket. Och forresten... jag angrar det dar med att vi bor 30 m fran havet. Igar sag jag tidvattnet nar det var som hogst och da hade vi 1-2 meter till vattnet. Om en tsunami kommer sa dor vi garanterat forst...

Annars ar Boracay som Fillipinerna i allmanhet. Ingenting fungerar. Folk flyttar bara hit och borja bygga en hydda nanstans verkar det som. Huller om buller vid vagen och vid vattnet. Det finns ett "mall" och restauranger och en icke fungerande bankomat, men det ar pa bakgatorna som de riktiga fillipinarna bor o lever, saljer frukt o kott pa pinnar, tigger och saljer krimskrams. De ar alltid glada och ibland lite jobbiga... Men nu nar helgen ar over sa har den varsta kommersen lagt sig... Jag alskar det och jag hatar det pa samma gang ar val en passande beskrivning...

Boracay

Idag tog vi en flygande buss med tejpade vingar till on Boracay. Jag sager "Boracai" men folket har sager "boraa-cai" typ. Skakigt flyg, skakig moppe o till slut var vi framme vid vart hotell pa stranden. Jag skojar inte. PA stranden. Lillebror o jag har ett ganska najs rum som vi delar med sota odlor och en fin balkong med utsikt over havet. Ca 30 meter till havet nar tidvattnet star som hogst :)

Sanden ar den mest vita och finkorniga jag nagonsin sett, sa lyckas man se forbi den kommersiella och turistiga biten med den har on, sa ar det riktigt fint. Ska undersoka mer imorgon, i dagsljuset.

An sa lange har jag bara hunnit bada i manskenet :) och ata lite. Det ar kvall har nu och snart oppnar klubbarna pa allvar. Nar jag guppade runt i vattnet som en sal (som E skulle saga... haha) slocknade helt plotsligt hela stranden... efter ett par minuter kom strommen tillbaka o da fortsatte alla som vanligt. Palitliga grejer, elsystemet i det har landet. Hehe.

Jag o C-R kommer nog att gora en tidig kvall gissar jag. Han ar dessutom lite sjuk (och gnallig...). Taaa taaa

Ufff!

Trotta och uttorkade kommer resan till havet i morgon inte en dag for tidigt... Nu sager vi nej till alla fester, vilar, dricker och forsoker fa i oss div. produkter som ska hjalpa oss att halla salt o vattenbalansen pa en bra niva... De senaste dagarnas temperaturokning tycks ha okat bakterimangden lavinartat och tillsammans med ett allmantillstand som kanske inte ar det basta hos mig gor att jag kanner mig ganska matt... Nu hoppas jag bara att det inte blir varre. Till och med Fillipinarna matta ut i den har varmen "Its very hot today maaam".

Dags att ga hem o vila...

Flirtiga män

De senaste dagarna, när jag tillfälligt kommit upp från grubblingarna över mitt katastrofala kärleksliv har jag insett att männen här flirtar med mig när C-R inte är med. När han är med så behandlas vi som ett gift par (hehehe) och med samma efternamn i ett katolskt land så kan man väl inte klandra dom... Men när jag är ensam så kommer de fram och säger hej och ger mig uppskattande blickar var jag än går. Inte på ett äckligt sätt, då hade jag nog tänkt på det innan... utan på ett ganska försynt sätt. Idag tog jag taxi hem (kostar ca 10:-) när hettan var som värst (40°) för att ta en siesta och taxi chaffisen och jag började prata. När jag steg ur taxin sa han till mig "Miss Camilla, you are so young... and so very beautiful" och log ett hjärtligt leende mot mig med hela sin tandlösa mun. Själv tror jag att de gillar min bleka hy (folk använder blekkrämer här tjejer...) och stora bröst, för det finns inte hos kvinnorna här... Men det är bara en teori :)

Min mage har också fått smaka på den Fillipinska bakterifloran nu, hahaha! Jag vet, man ska inte äta glass o man ska inte dricka vatten o is o sånt... Men att köpa dricka utan is när det är 40° finns inte på kartan. Det går bara inte. Ska be lillebror skaffa lite mer god yoghurt från sin yoghurt-pusher (ja, han har en sån, hehe) så är det nog fixat inom kort.

I helgen bär det av till paradisön Boracay. Det ska bli härligt att få sanden och vattnet och få sova i ett hus på stranden, äta glass o dricka drinkar. Där ska jag sova i skuggan av en palm och trycka ner tårna i den berömda vita sanden och lyssna på vågorna...

Anpassningar

Häromdagen så pratade vi svenskar här i Manilla (en väldigt liten grupp...) om hur man har flyttat sina gränser för vad man tycker är stort o spännande. Jag kommer ihåg när jag tyckte att rulltrappan i Götene var häftig, Skara verkade stort vid en tidpunkt, sen Göteborg, Stockholm, London, Paris osv. Nu befinner jag mig i en 9 miljoners stad och tycker att jag anpassar mig väldigt snabbt vid livet här. Man hittar ett område, en umgängeskrets som man gör till sin egen. Vanor skapas och smaker och lukter känns naturliga. Ofta förundras jag över hur anpassningsbar människan är... fantastiskt.

I förmiddags gick jag upp ur poolen (35+ i luften, minst 30+ i poolen) och när jag gick upp ur vattnet så kom en vindpust... "Brrrrrrr, vad kallt" tänkte jag. Sen skrattade jag högt för mig själv när jag insåg hur löjligt varmt det är. Tydligen nåt som jag också vant mig vid nu.

I går dränkte jag sorger och bekymmer på en fillipinsk klubb, med mina bekanta här... ett glatt gäng som tycker det känns helt normalt att festa till kl 05 en måndag natt. "Sånt händer bara här" säger min bror. Det är ett helt annat sätt att förhålla sig till livet. Roligt ska man ha. Ta det inte så allvarligt. Ta en drink till. Dansa lite med svenskar, tyskar, fransmän, spanjorer och framförallt fillipinare. Kul att få vara med på ställen som inte är "turistiga" utan där den lokala befolkningen gillar att vara :)

Bilder nerifrån och upp: lokalbefolningen på väg hem från jobbet, Johan med afro & hans partydrottning, lillebror med Wish, Carlo... the cute spanish guy :) Ledsen att jag inte kan vända på bilder... jag sitter på en dator utan bildredigeringsmöjligheter...

Starbucks

Jag har tidigare klagat på alla amerikanska kedjor o affärer... ibland känns det som att det är de enda som finns att tillgå. Men det finns en kedja som räddar mig när värmen blir outhärdlig, när ljudet från de tutande bilarna blir för högt. Starbucks. Här spelas Ella Fitgerald och annan lugn jazz, här är det svalt och personalen är trevlig. Med en apple-berry-juice freeze nedsjunken i en soffa kommer lugnet tillbaks...

Milla Vanilla in Manilla

...det var sa en van sa nar jag berattde att jag skulle till Manilla en gang. Da log jag och tankte, ja en dag ska hon aka dit. Nu ar hon har, ett ar av planering, ett ar av drommar, en dyr flygbiljett och en massa svett. Sa plotsligt kommer ett jobbigt och ovantat sms hemifran...

"forsok inte att hitta logik i ett ologiskt beteende" sager lillebror... Det ar natt och jag tanker att jag ska sova, men jag sover inte. Det ar morkt, svettigt, jag kan inte tanka. Jag ligger dar i manga timmar, jag kan inte sova, men jag vill inte ga upp. Tanker att om jag blundar sa kanske jag kan vakna o inse att jag drommer mardrommar? C-R jagar upp mig till slut och jag gar ut pa gatan. Jag koper en melon, mango, buko smoothie, orkar inte ata nat idag. Bilar tutar pa mig, manniskor trangs, men jag hor dem inte. Snalla lat mig vakna nu, vakna nu. Snalla, lat mig inte ha tva veckor till av den har kanslan innan jag ska aka hem igen...

Jag ar i paradiset och vill bara aka hem.

Svett!

Svett. Alla typer av svett. Ryggsvett. Armsvett. Fingersvett. Svett. Rumpsvett. Brostsvett. Tasvett. Knasvett. Magsvett. Svett. Ogonsvett. Muffsvett. Navelsvett. Harsvett. Svett. Blot. Torr. Drypande. Droppande. Svett. Svett. Svett.

Anda svettas jag inte mest. Fascinerande :)

37C and rising

Det blev ingen valphistoria att beratta idag, den har otranade partytjejen somnade, medans brodern drog vidare till nat gated community med pool o drinkar. Han sager varje morgon "jag forstar inte varfor jag inte ar bakis idag heller..." orattvist tycker jag. Nu nar min jetlag och allmanna trotthet lagt sig sa ar det svart att sova pa natterna, varmt, svettigt och en matta av ljud fran gatorna som sprider sig upp till 15e vaningen...

Tror att jag ska ta en tur till poolen, horde av nagon haromkvallen att sommaren inte har peakat an, sa de 37C idag, kan alltsa bli mer an sa i veckan. Jippie. Man kan ju tro att jag ar brun nu, men det ar jag inte. Det finns ingen chans att man orkar stanna i solen mer an 5 min i taget... och jag ar valdigt tacksam over att de har tak over trotoarerna. Enda chansen att jag blir brun ar om jag har konstant tillgang till vatten...

Just another day in Manilla...

Gårdagen var en konstig dag... efter att jag surat och mått dåligt gick vi på fest. Med überstark rom (som för övrigt kostar 6kr för en halvliter på 7eleven och därmed kostar lika mycket som vatten) på fickan gick jag, brodern och några av hans vänner till "the french guy" paradvåning på fest. Helt knasig blandning av människor av alla natinonaliteter och sexuella preferenser samlades i en mörk och varm lägenhet. Där festades det hårt hela natten lång och vem jag än pratar med säger de: "Carl-Richard, he is great!!" så brodern är omtyckt bland den jet-setande eliten i Makati.

Jag ramlade hem runt 07 i morse och har nog inte varit så här bakfull sen... jag vet inte när. Hemskt var det. Men den ekonomiska situationen har löst sig tillfälligt i alla fall och ikväll ska vi iväg på poolparty där jag ska träffa mina nya bög-kompisar och kanske, kanske få se en hundvalps-liknande snopp. Ja, ni vet... just another day in Manilla... hahaha!

Buko

Här sitter jag på lillebrors skola och varannan minut har panik och varannan känner att det ska ordna sig. Insåg idag när vi skulle boka resa till Boracay att min bankdosa har låst sig i min väska på vägen hit (förbannade stenåldersteknik). Därtill ska tilläggas att brodern är beroende av mitt VISA kort eftersom hans har blivit avmagnestiserade... Han tittar på mig o säger "Det ordnar sig..." Gah! Fillipin-mentaliteten har spridigt sig till min bror. Jag vet ju att han har rätt, men jag har väl rätt till min stund av panik-ångest, eller hur?

Dagen som började så bra... Jag drack en Buko-shake... kokosnötjuice (J hade älskat alla fruktjuicerna här o A hade älskat värmen). Jag fotade och köpte fotoböcker att ta med hem. En av de varmaste dagarna hittills och nu är jag varm o ledsen och trött. Tror ibland att det inte är jetlag längre, utan ett års känslomässig stress som får sitt utlopp nu när jag befinner mig så långt borta från allt som känns bekant.

Men jag läste i min bok att man ska vara tacksam för allt man har, så det ska jag vara. Tack för att resan blev av, tack för värme och sol, tack för att jag är saknad där hemma (hoppas jag, jag vet inte säkert) tack för poolen och de glada människorna här och framförallt tack för AC i denna sjuka hetta.

Nu ska jag gå hem o ta det lugnt en stund o försöka att inte gnabbas med lillebrodern mera idag.

Het, hetare, hetast

Idag provade jag poolen.... mmmmmmm! Det bär emot på nåt sätt att lägga sig i 35+ och sola, men idag så blåste det för första gången sen jag kom hit, så de varma vindarna svalkade mig en del. Det var skönt, det var slappt. Jag läste, tänkte och hade det skönt. Har inte tagit en enda bild idag.

Tyvärr så verkar det här landet ha anammat lite för mycket av amerikansk kultur... i alla fall här i Makati. Det är shoppong malls med amerikanska butiker, 7eleven, KFC, Wendys, Starbucks osv syns överallt. Sämre är det med de små inhemska butikerna. Jag hoppas att jag kommer att hitta dem tids nog. Enligt min bror är maten lika skrämmande dålig, så hittils har vi ätit det mesta utom Fillipinsk mat. Fillipinsk mat är mest kött o ris. Hoppas dock få smaka grillad fisk ute på öarna sen. Lutar år att vi åker till Boracay nästa vecka :)

Så nu ska jag snart packa ihop datorn och gå tillbaka. Lillebror är ute o festar ikväll igen. Jag, är för trött, så jag ska ta en dusch, läsa o sova... Natti.

Iakttagelse

Ingen stressar, alla tar det manana har. Det ska jag ocksa gora, man orkar inte stressa upp sig over nat nar det ar sa varmt. Dags att fixa ett fillipinskt telefonnummer (kostar 20:- for ett kontantkort) sa jag Montaball kan halla kontakten nar han ar i skolan.

Lilleputtarnas Land

Nu ar jag har! I lilleputtarnas land! Det ar dag nummer 2 och jag borjar orientera mig ganska bra. Brodern kom och motte mig pa flygplatsenpa tisadag morgon... 12 timmars flygresa inte att leka med. Halvvags (ca 6 timmar) borjar det krypa ordentligt i benen...och trots en uppsjo av filmer och musik o en massa sant, sa trottnar man pa att sitta stilla i ett trangt sate o ata mat forpackad i sma platspasar. De hade i alla fall fattat att jag skulle ha vegetarisk mat, vilket var skont. Den engelska familjen som satt bredvid mig tittade avundsjukt pa min mat nar de fick nan trott skinkbit serverad. Min mat var relativt god anda. 10 000 meter upp i luften satt jag o tittade ner och ibland var det overkligt. Vi flog over den ryska tundran med snon och senare over Kina (sjukt stort land) sa glittrade bade staderna pa marken och stjarnorna pa himlen. Nar vi narmade oss slutmalet sa sag havet ut som himlen for vi flog ovanfor molnen. Skumt och mycket vackert. Jag alskar moln!

Nar jag kom av planet var det en vagg av varm luft som slog emot mig. Plaff! Ugah! Vaaaarmt. "idag ae det anda ganska svalt" sa C-R. Vi tog en taxi till Makati, omradet dar C-R bor. Vi reste genom ett Manilla som ar mycket ruffigt och olikt det har stallet. Vi bor typ i Manillas Beverly Hills. Jag menar... omradet kallas till och med Bel Air. Haha! Vi har en lobby och en door man. Ett tvatteri som tvattar kladerna och pa 7e vaningen finns en pool som jag ska bekanta mig med. Sjalv bor vi i en 1a pa 15 vaningen, med en balkong och AC. Tack o lov for det. Man kan liksom inte oppna dorren o svalka sig, luften star stilla har bland husen. 30-35C ar galet varmt. Igar sov jag storre delen av dagen, jag var sjukt jetlaggad efter att ha rest over 8 tidszoner. Som att vara jattebakis ungefar. Pa kvallen gick vi o kopte en enorm luftmadrass till mig, (mycket bra) och gick o at pa en schysst restaurang.God vegetarisk pasta. Jag kanner typ ingen hunger i varmen, den kopplas av, sa jag maste vara uppmarksam pa nar jag behover ata, annars blir jag nog valdigt gnallig. Efter maten gick jag hem o dackade medans brodern motte upp Lily (en tjej som han hanger med ibland) o nagra av hennes kompisar.

Det har ar ett skumt land. En bisarr blandning mellan ost o vast. Det ar som jag sagt, valdigt varmt, men pa ett behagligt satt. Tropiskt varmt o fuktigt. Man branner sig inte, men man ar standigt angkokt. Haha! Folket ar glada, alla ler o sager "hello maaaam" till mig. Alla ar sa korta, jag ar verkligen en jatte i lilleputtarnas land. Kvinnorna nar mig till brosten och mannen ar inte mycket langre. De "langa" ar nog som jag, men de ar fa. Det finns mycket amerikanska kultur o shopping o alla pratar engelska. Nan skum fillipino-engelska, men anda. Det ar latt att ta sig runt o gora sig forstadd i alla fall. Och ja, allt ar sjukt billigt... o da bor jag anda i en dyr del av stan.

Det finns manga saker pa onskelistan for den har resan... utflyker, simma med valhajar, formodligen ska vi till Borcay (anses vara ett paradis) sa det ska bli skont. Just nu sitter jag pa ett internet cafe utan bokstaver pa tangenterna, sa jag ber om ursakt ifall stavningen ar lite crappy ibland, det ar svart att lista ut vad som ar vad...

Idag ar jag sjalv pa aventyr. Det blir ganska lugnt, kanske ska jag ga pa SPA och knadas, det ar C-Rs fodelsedagspresent till mig :) Brodern ar i skolan och ska senare hanga med vanner pa egen hand. Han umgas med ett internationellt gang som gillar att festa. Modeller, journalister, skadisar och ambassadfolk i en rolig blandning... och pa CSN kan man festa som en kung har. I helgen ska vi festa med dom, poolfester o sant. Ska bli mycket kul :)

(bilder kommer nar jag kan koppla upp mig pa C-Rs dator)

Amsterdam!

Amsterdam airport, 11.40.
Kl 03.30 ringde klockan o jag slapade mig upp efter en sisadar 3-4 timmars somn... Galet. Planet lyfte fran ett regnigt Goteborg och nan dryg timme senare hamnade jag har i drogmeckat Amsterdam. Det finns ingen tid att roka pa sa jag far val blogga istallet, hehe. Sitter har och funderar pa livet. Finns inte sa mycket mer att gora har forutom att mojligtvis okynnesshoppa (dyra) taxfree prylar, ata dyr o onyttig mat eller forsoka sova i nan av sofforna utan ryggstod. Nan har ju tankt till nar de bestallde sofforna, det ar ju inte alls sa att folk tillbringar manga timmar pa en flygplats, vantande, trotta... Genialt helt enkelt. Fick nan konstig nack-lasning efter 5 min, suck.

Senaste veckan har gatt forbi i ett sjukt tempo, har hunnit greja med min deklaration och fotat och tvattat och sa hann jag traffa A en stund och A.F o Flora... Hann dessutom skynda ivag till Skane for att traffa Js farmor o farfar. De var valdigt fina, glada o trevliga. Det slog mig hur mycket jag saknar min egen farmor o farfar, nar hans farmor klappade mig pa kinden med sin mjuka farmorshand, precis som min brukade gora en gang i tiden. Man maste definitivt ta vara pa tiden som finns kvar med dom, for den chansen kommer aldrig igen.

Det finns nagra som fatt det att lata som om jag inte ska komma hem igen, det far ni inte gora! Det blir som ett daligt omen for min del, gah. Tank om jag hamnar pa Lost-on. Det vore inte alls kul...

Ovriga iakttagelser an sa lange... internet cafeer ar as-bra, men det ar nan typ av internationellt, dumt tangentbord det har. Dessutom kan den har angeln beratta att solen alltid skiner ovanfor molnen... det du Jakob, det ar inte dumt... *ler*

(behover jag beratta att bilder kommer senare...?)

I'll be back!

Ingen tid verkar finnas när man stressar från en plats till en annan hlea tiden... just nu väntar jag på en taxi som ska ta mig vidare än en gång. Men var så säker, jag kommer snart tillbaka!

Tills dess, njut av denna bild som kom till efter att jag tagit 300 bilder till Catharsis! Det var en bra dag :)

(A.F & Floran myser...)