Note To Self

Ibland måste jag påminna mig om vissa självklara saker...

Jag borde hålla mig borta från vassa saker... skar häromdagen upp tummen med en osthyvel. Jag upprepar osthyvel. Japp, den är helt upphyvlad för att jag kände för lite ost. Big mistake.

Drick inte bara kaffe under dagen. Jag blir skakig, konstig och illamående framåt eftermiddagen. Måste komma ihåg vatten också.

Och ja, kläm inte den hyvlade tummen i dörren så att blodet sprutar och den bultar av smärta i flera dar. Dålig idé. Den är troligtvis blå och nagellös på syrrans bröllop. Toppenkul!

Missbruka Mera?

Lillebror berättade om en insikt han fått. Att han missbrukar söta kvinnor. Inte som en galen sexmissbrukare, han känner sig bara på otroligt bra humör när de finns i samma rum. De kan vara främlingar eller bekanta, hursomhelst så kan de vända en dålig dag till en bra på rekordkort tid med sina leenden.

Men som den insiktsfulla man han ändå är, så inser han att han inte är särkilt unik "Känns tråkigt att vara en sån typisk kille" och det kan man ju hålla med om. Men vi har alla våra beroenden...

(Lillebror med den otroligt söta Wish, Manila)

Ibland längtar jag...

Ibland längtar jag efter att få vara liten igen...

...tänk att få vara ledig hela somrarna, bygga kojor och äta chokladgröt på söndagskvällarna. Tänk att få bygga slott i sandlådan, gå på förbjuden upptäcksfärd borta vid bäcken och plocka blåbär med sig hem i kjolen. Tänk att få våffla Barbiehår med Hanna och gräva stängselgropar med pappa. Tänk att få läsa gamla Fantomen och sova i lekstugan, lyssna på Alice Cooper och köra gräsklippsbilen. Tänk på glassbilen och höns i mammas rabatter. Tänk på legoklossar och sagostund på kvällarna. Tänk att få vakna upp varje morgon och veta att mamma o pappa är några meter bort...

Tänk att det är 20 år sedan man var riktigt trygg och harmonisk sist...

(mommi var som alltid fotografen, ca 1984-1985)

Nostalgi

Det senaste har jag känt mig nostalgisk, mycket på grund av att jag blev påmind av någon annan om hur det känns. När jag tänker tillbaka på mitt liv och känner mig nostalgisk så fylls jag först av en skön portion av fina minnen, som sedan plockas ned ganska snart av jobbiga minnen som följer, besvikelser, tuffa insikter och så vidare.

Som tex nu i bröllopstider så kan jag minnas stunder med E väldigt tydligt, inte för att vi skulle gifta oss, utan för att det är det närmaste en sån situation jag någonsin varit i.

Ibland frossar jag i det, låter ledsamheten dra med mig en stund innan jag rycker upp mig och går vidare... för det vackra i ett bröllop blir så mycket vackrare när man har något ledsamt att jämföra det med.

(ur Es perspektiv, julen 2005)

Morgon på Fredrikdalsgatan

07.05 klockan ringer. Bleh, snoooze. En blinkning senare är klockan...
07.15, jag masar mig upp och går på toa. Powernap på toa. Sätter på datorn, morgonens musik blir Kate Nash och Kate Rusby, folk på Facebook har skickat meddelanden på fyllan (som vanligt). Jag söker en lägenhet eller två på Boplats, men det är ändå hopplöst...
07.30 dags för dusch.
07.45-08.15 vet jag inte riktigt vad som händer, jag gör inget vettigt, flummar runt, gör kaffe, ligger på sängen, skickar sms, lyssnar på musik, fastnar i nån slags komaliknande läge.
08.15 PANIK! Påklädning, frukost och sminkning i snabb ordning. Starkt kaffe med mjölk, en kopp med fiberfil och om jag har tid en fullkornsfralla med ost.
08.30 Samlar ihop mina prylar och går ut.
08.40 Bussen går. Läser tidningen med Ipoden i öronen.

Nej, jag är verkligen inte effektiv på morgonen...

Mannen med Glädjen

Det finns en man som jag träffar varje dag. Han älskar sitt jobb. Varje dag på väg till jobbet möter jag honom, sjungande, leende när han delar ut sina tidningar. Han måste ha en skitlön, han måste stå där i ur och skur... Men ändå ser han mig i ögonen, ler och säger “Ha en bra dag” varje morgon.

Och varje morgon tar jag glatt emot tidningen, ler tillbaka, går upp till mitt jobb och lägger tidningen i pappersinsamlingen... Hur kan man låta bli, när han är så övertygande? Glädjen smittar av sig :)

kallt kakel mot huden

Jag lovade att skriva ett blogginlägg, men jag är rädd att det inte blir så roligt som man hade kunnat hoppats på... Fyllt av kärlek och saknad av människor som förtjänar all min kärlek, men hur gör man när man saknar även de som inte gör det? Man lider i tyshet. Precis som jag gjorde när jag ville dö på badrumsgolvet på lördagseftermiddagen. Jag låg där och bad tyst att någon skulle komma och göra slut på mig. Migrän är det värsta som hänt mig.

Det är inte lätt...

Snubblade på följande text, på ett forum, vilken säkert kan roa en o annan av mina dator-geek vänner :) Apropå relationer...

Posted: Tue Aug 28, 2007 1:14 am
Last year a friend of mine upgraded GirlFriend 1.0 to Wife 1.0 and found that it's a memory hog leaving very little system resources for other applications. He is only now noticing that Wife 1.0 also is spawning Child-Processes which are further consuming valuable resources. No mention of this particular phenomena was included in the product brochure or the documentation, though other users have informed him that this is to be expected due to the nature of the application. Not only that, Wife 1.0 installs itself such that it is always launched at system initialization where it can monitor all other system activity. He's finding that some applications such as PokerNight 10.3, BeerBash 2.5, and PubNight 7.0 are no longer able to run in the system at all, crashing the system when selected (even though they always worked fine before).

At installation, Wife 1.0 provides no option as to the installation of undesired Plug-Ins such as MotherInLaw 55.8 and BrotherInLaw Beta release. Also, system performance seems to diminish with each passing day.

The features he'd like to see in the upcoming Wife 2.0 include:
- A"Don't remind me again" button
- Minimize button
- An install shield feature that allows Wife 2.0 to be installed with the option to uninstall at anytime without the loss of cache and other system resources.
An option to run the network driver in promiscuous mode which would allow the systems hardware
probe feature to be much more useful.

I myself decided to avoid all of the headaches associated with Wife 1.0 by sticking with Girlfriend 2.0. Even here, however, I found many problems. Apparently you cannot install Girlfriend 2.0 on top of Girlfriend 1.0. You must uninstall Girlfriend 1.0 first. Other users say this is a long standing bug which I should have been aware of. Apparently the versions of Girlfriend have conflicts over shared use of the I/O port. You think they would have fixed such a stupid bug by now. To make matters worse, The uninstall program for Girlfriend 1.0 doesn't work very well leaving undesirable
traces of the application in the system.

Another thing that sucks -- all versions of Girlfriend continually pop-up little annoying messages about the advantages of upgrading to Wife 1.0

BUG WARNING
Wife 1.0 has an undocumented bug. If you try to install Mistress 1.1 before uninstalling Wife 1.0, Wife 1.0 will delete MSMoney files before doing the uninstall itself. Then Mistress 1.1 will refuse to install, claiming insufficient resources.

BUG WORK-AROUNDS
To avoid the above bug, try installing Mistress 1.1 on a different system and never run any file transfer applications such as LapLink 6.0. Also, beware of similar shareware applications that have been known to carry viruses that may affect Wife 1.0.

Another solution would be to run Mistress 1.0 via a UseNet provider under an anonymous name. Here again, beware of the viruses which can accidentally be downloaded from the UseNet.

Hösten är här...

Lite tidigt kanske, men nu är hösten här. Första tecknet är att Kalasbyxorna åkte fram i morse. Jag förfrös div. kroppdelar häromdagen och det är aldrig ett bra tecken... Brrr!

Hello, hello!

Hello, hello all my dutch visitors. Welcome! Excuse my swedish, its so my mom will understand this shitty blog :)

Tjejigt inlägg: En fantastisk upptäckt!

Jag har nu gjort en upptäckt vid den ringa åldern av 27 år (vilken är precis i tid för min kommande åldersnoja och 30 årskris) fördelarna med dyr hudkräm. I flera års tid har jag plågats av min torra hud och irriterande T-zon, kämpat på med de dyrare varianterna av kräm från apoteket osv. Inget illa om apoteket, jag gillar det, men krämerna har liksom alltid lagt sig utanpå och lämnat en något svettig och kladdig känsla. Trodde lite att det var så det skulle vara tills en dag...

Befann mig en dag i Shipshols [Amsterdams flygplats, uttalas S-Schhhhip-hol] i deras stora och fantastiska beauty avdelning... Travade förbi Clinuques ställ och låtsades att jag visste vad jag gjorde där, tittade på fina förpackningar och fördrev tiden. Så plötsligt stod den där "Dramatically different moisteruiser" Vad kan vara så "dramatically different" med den då tänkte jag? Nästan provocerad av påståendet tittade jag på prislappen... 300:- för en liten tub. Äh, vad fan tänkte jag och köpte den.

Det är det bästa jag nånsin gjort för min hud! Min hud tackar och sjunger lovsånger i min ära varje morgon när jag kletar på en liten klick. Jag kan känna hur den suckar till av lättnad och slappnar av. Inga mer röda, fnasiga områden på kinderna, ingen mer flottig T-zon, allt ser ut som det var tänkt från början *lycka*

Nu återstår bara det ultimata testet - Den svenska vintern. Hur ska det gå? Jag återkommer med uppdateringar.

(Kommande del II: Hur Kanebo förändrade mitt liv)

Icke kontrollerbara kroppsdelar

Från arkivet:

Alla som bott tillsammans med en kille vet om det här med ofrivilligt stånd (och alla killar, förståss) vilket tycks vara en mer eller mindre förekommande grej bland det manliga könet, från puberteten och uppåt. Tydligen så händer det lite titt som tätt, inte alltid i en sexuell situation. Men i min väldigt icke-vetenskapliga undersökning tycks det vara så att man med tiden lär sig lite ninja-mind-tricks och lär sig kontrollera det. För att dölja.

Jag önskar att jag kunde det jag med. Jag befinner mig i en andra pubertet av någon konstig anledning... Jag har fått lockigt hår! (tjejen med rakaste håret någonsin) och "nipple-action" vid alla möjliga konstiga icke-sexuella tillfällen. Det är så svårt att dölja det! Jag behöver lära mig lite ninja-mind-tricks, för att kontrollera mina bröst, det är uppenbart.

Ge mig en chans

Jag känner mig hämmad och trött på mig själv. Man blir ju det ibland. Jag kanske blir det oftare än andra, jag vet inte...

Jag blir trött på att jag alltid känner mig lite svettig när jag har en tid att passa, att jag alltid snubblar när jag ska gå av bussen, att jag bara helt enkelt inte kan ta mig samman och ta hand om mina kvitton (för att minimera smärtan senare), att jag går in på Facebook minst en gång om dagen trots att jag hatar hatar det, att jag aldrig kan säga nej till människor som bara vill ha och ha, att jag inte kan göra matlådor och spara en massa pengar per år, att jag bara accepterar när jag o mitt ex ser varann på stan men ignorerar varann (i stället för att bara gå fram o säga hej hur mår du?), att jag alltid betalar räkningarna liiiite försent trots att jag har pengarna, att jag alltid tänker så mycket på vad andra tycker och tänker om mig (fast jag borde strunta i det 50-75% av tiden), att jag inte bara kan förstå att jag är älskad trots att jag intalar mig det varje kväll, att jag inte kan se lösningarna istället för problemen...

Jag måste börja ge mig själv en chans och inte vara så förbannat självkritisk hela tiden.

Trodde jag aldrig...

En sak jag aldrig trodde att jag skulle fråga efter i en skivbutik:
-Ursäkta, har ni "Babsan sjunger Sara Leander" inne?

(Får väl förtydliga att det var för ett jobb)

Den ickeexisterande ringklockan

Jag hör en ringklocka från lägenheten ovanför. Mycket underligt, vi har inga ringklockor i huset... Vad håller dom på med där uppe?

Höststormar och relationstips

Inläggen har varit få och korta, men det beror inte på Fejsboken... Jag har bara varit för trött. Och de få som läste verkar ha övergett mig under min uppenbara svacka. Det är okej!

Rymde från allt och alla och tillbringade höstiga dagar på landet. Välbehövd vila och mys med mamman o pappan. Pappas nya Vindkraftverk snurrade på ganska bra i höststormarna :) (se bilder).

På bussen idag tänkte jag på mitt ex. Den som jag springer på då och då alltså (jag har tydligen ex i plural numera) och om någonting har ändrats hos honom, eller är han precis samma person i sin nya relation? Och är jag det i min? Man utvecklas ju över tid, men jag misstänker att han är precis lika disträ när han tänker på sitt jobb som han brukade vara, att han hatar att diska lika mycket nu som då och att han antagligen glömmer att berätta för sin flicka hur fin hon är. Precis som jag fortfarande dansar i köket, skriver långa brev och analyserar sönder händelser i mitt huvud, precis som jag gjorde då. Egentligen borde man ge varandra tips för framtiden, om inte bitterhet och glömska stod i vägen för sånt. Det kanske är sånt som gamla par som lyckas vara vänner hjälper varann med? Det är inte lätt, att göra rätt!

Försöker sova...

Om jag lyssnar på Sigur Rós så betyder det att jag sover... eller försöker sova i varje fall :) ZZzzzznark!