Bloggen lever...

Bloggen lever... åtminstone ett tag. För mamma och alla de andra där hemma. Nu är jag tillbaka på Linschotenstraat igen. Min gata när jag är här. Ett stenkast från floden Spaarne och husbåtarna och en 10-minuters promenad [3 minuter på cykel] från kullerstens gatorna, caféerna, designbutikerna och blomsterhandlarna.

Sen jag kom hit har jag mest hunnit sova länge och mysa med J. När vi tog oss upp i går vid lunchtid så passade vi på att hänga i trädgården, läsa tidningen och göra i ordning grillen för kvällens grill. Att kunna grilla varje kväll är lyx. Det blev grillad vegburgare med tomatsallad, mumma. J åt nån vanlig hamburgare, men dom såg ut att innehålla ungefär lika mycket kött som min...

När jag är här är det som att ha en väldigt avslappnad vardag. Vi gör alla vanliga vardagssaker, handlar mat, diskar, rensar ogräs och går till pappersåtervinningen men allt känns mer avslappnat. Kanske beror det på att jag inte måste jobba när jag är här. Trodde i alla fall det tills jag insåg att det var samma sak för J och han är ju här jämt. Han trillade ihop i en liten hög av trött lättnad när jag kom hit.

I dag är det en grå dag och jag kurar ihop mig under filten med honungste för halsen [ja, jag är fortfarande lite förkyld] och film kanske? Eller nån av alla serier jag har planerat att se? Fast jag tror det blir ett par avsnitt av Survivorman :)