Vitamin Defence

Tillbaka från Kontinenten (läs Nederländerna) där jag som alltid tycks plocka upp nån otrevlig förkylningsbacill. Därför sitter jag här nu med en flaska Vitamin Defence (en slags vitamin-boost-läsk som smakar fläder o citron) och en kopp te och försöker mota fan i grind, eller nåt sånt...

Har för övrigt funderat en del på hur folk alltid är väldigt fokuserade på ta hand om sig själva, med tyngdpunkt på kroppens fysiska funktion. Min Vitamin Defence är ett bra exempel. Man har ett symptom som man försöker bli av med på olika sätt. Däremot är det ganska sällan man hör att någon vidtar förebyggande åtgärder för själslivet. Typ, jag känner att jag håller på att bli lite deppig, så jag går i lite förebyggande terapi. Jag har nog faktiskt aldrig hört talas om det, för även om folk gör det så pratar de inte om det. Som om det skulle vara lite fult. Som att man erkände att man har analklåda eller nåt. Obekvämt.

Enligt mig så skulle nog världen må bra av lite förebyggande terapi, om folk tog hand om sina problem innan de blev för stora så skulle världen vara en bättre plats. Lite självinsikt skulle räcka långt om man tänker efter...