Språkligheter

Sedan jag mina föräldrar och min vän A kom och hälsade på mig har jag insett en sak. När jag är här, med J så tänker jag på engelska. Inte så konstigt kan man tycka. Men det skapar en ganska konstig effekt när man umgås med svenskar... Jag börjar bli som Victoria Silverstedt! Jag blandar engelska och svenska hejvilt och mer än en gång har jag argt påpekat något ett flertal gånger och undrat varför J är så trög, när jag faktiskt pratar svenska med honom. Förvirrande, förvirrande. Känner dessutom att jag börjar sympatisera med stackars Victoria, uj, uj...

En annan vän påpekade att jag kanske kommer hem och låter som om jag harklar mig hela tiden, men så illa är det inte :) Då skulle jag låta som en blandning mellan svenska och videon ovan (holländsk reklamfilm). Det hade varit illa!