En kosmopolitisk plats

Här kommer mer bilder från Barcelona. När jag tittar på dem nu så inser jag att jag inte alltid fotar turistgrejerna, men vad gör väl det? På bilderna finns bla: Sagrada Familia under byggnadtion, J på gott humör, inuti Barcelonas gamla katedral, barn som leker utanför en skola (kolla in byggnaden som är full med gamla skotthål) och Tibidabos lustiga siluett med både kyrkan och nöjesfältet i intressant mix.

Efter att ha leagt utslagen i post-semester influensa större delen av veckan, så är det nu dags att återblicka till veckan i Spanien. Åh, som jag längtar tillbaka!

Innan vi åkte så var jag lite rädd att det skulle bli svårt med språket, men precis som när jag kom till Frankrike så blev jag positivt överraskad. För det mesta gick det bra och när folk verkligen inte ville så fick man kämpa lite mer. J hade stor hjälp av att ha läst latin och språkbegåvad som han är så slängde han sig ganska snart med spanska fraser hit o dit :) Catalanskan ska vi inte prata om...

I Barcelona så kommer fotbollen först och sen Gud. Fotboll och kyrkor. Överallt. Någostans läste jag att om du verkligen vill umgås med riktiga catalaner så ska du ta dig till Comp Nou (fotbollsstadion) och det gjorde vi. J ville ta en rundtur på stadion och jag följde lydigt med, hehe. Av en slump fick vi veta att de skulle spela en match på kvällen, så vi skaffade biljetter "When in Rome..." så att säga. Jag var skeptisk till att kolla på fotboll live med 100 000 personer, men det var inte så farligt trångt som jag trodde. Vi hade bra platser och det var väldigt mäktigt att se allt folk. Stundtals tittade jag nog mer på allt folk, men jag är ju inte den sportiga typen ;) De latinska männen skrek ilsket på dommaren när jag knappt visste vad som pågick. Det var underhållande :) I halvlek så kastade sig folk iväg för att köpa korv i limpa. Det var ingen limpa, men det var ett stooort bröd. Själv försökte jag värma mig så gott jag kunde, för det blev ganska kyligt framåt småtimmarna. Självklart vann älskade Barca över Vilareal, så alla kunde gå hem nöjda o glada!

Det fins mycket turistigt i Barcelona. Och det är bara att acceptera att man är en turist med kartan (som man måste ha) i handen. Mitt tips är dock att inte fastna i lättheten med det. För det mesta var det väldigt lätt att ta turistbussen, den gick överallt, hela tiden såg vi. Men istället tog vi oss runt på de vanliga bussarna och fick på köpet se en hel del av stan plus att det uppmanar till spontana samtal med invånarna! Det tar längre tid, men har du tiden så gör det! Det bästa med resan är nästan att titta på människorna. På många ställen står folk och tittar på en (fantastisk) byggnad, men de glömmer att titta på människorna runt omkring sig... De bästa dagarna var de då vi hamnade i samtal med folk på stan (ofta äldre män konstigt nog) eller satt och njöt av den sköna mixen av folk på uteseveringarna. Barcelona är sannerligen en kosmopolitisk stad.

Det kommer mer återblickar snart...