She's back!

Trött, jetlaggad och med ett jobbigt flygplans-sus i öronen landade jag hemma i lägenheten sent i går kväll. Jag är trött, men kan inte sova. Vaknar jättetidigt trots att jag missat typ ett dygns sömn. Efter en halvtimma hemma fick jag astma och kunde konstatera att det filipinska klimatet varit bra för lugnorna i stort, men att avgaserna förmodligen tagit minst 3 veckor av mitt liv så det jämnar ändå ut sig :)

Att resa i Filippinerna är inte som att resa i Sverige. När jag checkar in på Landvetter så tittar de knappt på mig eller mitt pass. På Filippinerna däremot ska papper stämplas, kollas, pass, biljett, airport fee (korrumperat) väskor petas i, du undersöks grundligt och klistermärken och stämplar på alla papper. Saknar du nåt så är du körd. Jag visade mitt pass och min biljett 10 ggr innan jag satt på planet ut ur landet...

Det värsta (eller kanske bästa?) med att vara kvinna i ett land med många manliga byråkrater och vakter är de uppenbara fördelarna man får. Jag hade (så klart) ganska för mycket övervikt på mitt bagage, men med lite omfördelning mellan bagage och handbagage, några leenden och en uppenbart flirtig blinkning från killen som vägde så var jag på väg med mina skor, väskor, billig fulsprit i väskan... Jag skäms när jag tänker på att jag medvetet ler inställsamt och trevligt mot snubbar i uniform och vapen. Det är definitivt inget som skulle hända här hemma...

Undrar hur det gick för tjejen som hade 12 kgs övervikt (jag hade 6kg)? Hon fick nog slita på smilbanden gissar jag...